Föräldraskap

Redan på väg till jobbet när jag ska sätta mig i bilen stöter jag på dem, sedan fortsätter det när jag ska tanka fullt på macken i samhället där jag bor. 50 minuter senare framme parkerar jag bilen och på väg till jobbet ser jag nya som blänger så där lite typiskt emot en när jag passerar. Runt hörnet nära apoteket är de där igen och går förbi. Upp runt hörnet och sista biten mot dörren, även då slipper jag dem inte. Fyra timmar senare när jag har lunch kryllar det av dessa och många verkar precis som jag vara lite stressade och man vill hinna med så mycket som möjligt. Efter klockan 17.00i bilen på väg hem syns det inte lika tydligt fast jag vet att de är där ute någonstans och sonderar terrängen. Hemma runt sex så öppnar jag dörren och möter övriga familjen och kort frågar jag hur frugan och döttrarna hur de haft det under dagen och då tänker jag att detta var sista gången för idag jag såg dem fast här hemma är jag och min fru bara en av många som jag såg under dagen. Vad vad det då jag såg så många av. Jo föräldrar med sina barn och denna ständiga kontakt med sådana som man själv är, det är något man kommer stöta på varje dag.

Våra båda döttrar är två älsklingar som är frukten av mitt och frugans samlevnadsliv och som vi är oerhört tacksam över att ha och att kunna älska och uppfostra. De har under åren anpassat sig till de ändringar vi tvingats till när jag förlorat jobb eller när frugan har bytt yrke. Huset, bilarna vi har haft, våra husdjur, deras rum, de semestrarna vi har varit på, alla deras kompisar som de har och allt annat som präglat deras vardag och liv fram till idag. Både jag och frugan är väldigt stolta över dem och ingen av dem har ens behövt vara sur på varnadra utan det har flytit på hela tiden utan komplikationer. Alltid vänner och vi som föräldrar har bara vara där och stöttat och visat tacksamhet över hur goda vänner de alltid har varit. Vi är världens bästa föräldrar helt enkelt. HAHAHA det gick du på va. Nej så enkelt har det ju självklart inte varit och att dela på ett föräldrarskap har även betyt både påfrästningar och en massa tröstande, men för oss båda är det det bästa som finns.

Läste i vår lokaltidning om ett par i Karlshamn som skulle få tvillingar. Hon var 22 och han var 23 och sedan tidigare hade de redan två pojkar på fyra år respektive 14 månader och nu två till. Visst är det underbart med barn och tvillingar är ju inget man kan styra över fast i vissa fall tycker jag man borde visa lite mer omdömme och kunna styra detta med att producera barn i parti och minut, men detta unga par kanske vill ha många barn. Fast då läsa i tidningen hur mycket mer jobb detta innebär och vilken stor påfrestning det kommer innebära. Uppriktigt sagt hatar jag denna typ av gnäll. Varför inte ta en paus och låta pappan i familjen använda kondom eller att hon tog p-piller eller satte in en spiral under några år i syfte att inte behöva oroa sig för fler barn under en länger återhämtningsperiod och ra upp detta igen när deras båda barn har börjar skolan. Tid finns ju för då är hon ju fortfarande bara 27 år och tid för en kull ungar.

En förutsättning för att kunna bli förälder via den naturliga vägen utan att använda sig av adoption är att kvinnan blir gravid och en förutsättning för det är ju när hon har sin ägglosning och sådant kan man med hjälp av små stickor kontrollera och som man kan köpa på apoteket. Ensak som jag däremot har lärt mig är att det bästa är att älska två till tre dagar innan denna ägglossning för mannens sperma lagras där inne i kvinnans kropp i upp till sju dagar och när äggen släpps från äggstocken så står de där beredda att slå till. Dessa ägg lever själv bara upp till ett dygn och då inbilla sig att de skulle fungera lika bra att älska ett halv dygn senare efter det att man har haft sin ägglossning är aldrig att rekommendera utan älska ofta och rikligt några dygn INNAN denna ägglossning.

Sedan har jag även forskat över vilka ställningar som är att rekommendera för att chanserna till graviditet ska öka, Vi fick vänta i fem år innan våran äldsta dotter fick sitt efterlängtade syskon och jag inbillar mig att det som till sist bar frukt var att vi använde oss av en denna ställning där kvinnan själv får bestämma tempot. Där hon sitter på mannen som antingen ligger raklång i sängen på rygg eller sitter tillbakalutad i soffan. Siffror visade att när 631 kvinnor berättat hur det tror blev gravida hade drygt 54 % kommit till genom att kvinnan fick bestämma och styra samlaget.

Att bli förälder är en lycka som slår allting annat och våra båda döttrar är våra guldklimpar i livet som vi aldrig kommer sluta älska och denna lycka att växa upp i ett tryggt förhållande med sin mamma och pappa där uppmärksamheten riktas mot sitt barn och man kan i lugn och ro sköta detta på egen hand utan andras intresse. Visst en nybliven mormor eller farfar är säkert nyfiken och minst lika stolt, men ändå med ett visst respektfullt avstånd. En liten som under året kommer få se dagens ljus för första gången är vår framtida monark. Ja ingen har väl kunnat undgå att kronprinssesan Viktoria ska bli mamma och en minst lika stolt fader i Daniel Westling. Att de ska kunna uppfostra sin nyfödda barn som de själva vill, råder det ju inga som helst tvivel om fast är talar vi ju om en viss skillnad när det gäller nyfödda och intresset kring det. Själv unnar jag detta par en välförtjänt belöning i ett eget barn, men frågan är om jag skulle vilja vara i Daniels utsatta situation för detta mediauppbåd som väntar blir säkert både kaotiskt och rejält påfrestande när man som nybliven förälder bara vill slå sig till ro och ta hand om detta lilla liv som man kommer älska mer än någonting annat resten av livet. Ett föräldrarskap som skiljer sig en del från mitt och frugans.

Våra döttrar hemma är idag 12 respektive 7 år. Vi har båda försökt att uppfostra dem med kärlek och ömhet. Tillit och ge dem ett förtroende där de hela tiden ska veta att vi alltid sätter dem främst oavsett vad det handlar om. Nu har dock den äldsta börjat bli könsmogen. Titta mycket efter killar, första mensen, mycket MSN på datorn och mail. En lite mer uppkäftig attityd där hennes tålamod ibland är lite mindre än tidigare.

En helt normal utveckling som jag bara gått och väntat på. Ändå känns den ibland lite jobbig och det känns att det inte längre handlar om att uppfostra henne utan att mer ha någon sorts föräldrarkontroll på henne där vi båda ska se att det inte spårar ur. Ett känsligt kapitel i hennes liv där man inte ska ställa för stora krav, men man vill ändå ha en viss kontroll på vad hon gör och med vem.

Det finns säkert flera möjligheter, men jag tycker att det viktiga är att hon fortfarande vet om att den kärlek vi känner för henne är fortsatt lika stark som den dag hon föddes. Fast som förälder kan man nog inte visa det på samma självklara sätt som man gjorde när de fortfarande gick omkring i blöja.

Drygt två veckor över tiden åkte vi in mitt i natten. På BB tog det ytterligare nästan 18 timmar innan de skickade henne till ett rum där det fick ske via ett kjesarsnitt. Ändå fick jag hålla henne direkt när hon såg dagens ljus för första gången. Klippa navelsträngen och en snabb uttorkning och kontroll där allt var bra la de henne i en vagn på hjul som vi körde iväg till en enskild plats utan att frugan kunde följa med. Henne fick de sy igen och behövde vård på annat ställe.

Ensam satt jag sedan och såg detta lilla, men otroligt vackra mirakel och tårarna rann i en jämn strilande ström. Timmarna gick när jag kom på mig själv och något jag hade lärt mig vid föräldrarmöten var att man skulle försöka få igång amningen inom sex timmar. Paniken började sprida sig för mamman var ju någon annanstans och ihopsydd. Tänk om hon var hungrig ja rent av om hon redan börjat svälta och torka ut. Med en fart som få kom jag år larmknappen och det tog inte lång tid innan två kvinnliga barnskötare dök upp i dörren.

Herregud hon svälter ju ihjäl skrek jag högt och förklarade att hon nu inte fått mat på sex timmar. Småskrattande förklarade de att det inte var någon fara. Skamsen bad jag om ursäkt och de lämnade rummet. Åter ensam satte jag mig och tittade på henne igen och denna doft av lycka jag kände den bestämde jag då att aldrig förlora. En lycka jag fortfarande bär på nu 12 år senare och nu har hon även hunnit få ett syskon som jag självklart älskar lika mycket.

Som nybliven förälder läste jag ofta tidningen ”Vi Föräldrar” En tidning som innehöll allt som blivande och nyblivna föräldrar kunde ta del av och lära sig hur det underlättar med små barn. Allt från amning, ekonomi och hur mycket dyrare det blir med en ny i familjen, förlossningsdepression, resa med små barn, hur de ska få en bra sömn, om det är för tidigt födda, inskolning till dagis, olika sätt att på ett så enkelt sätt få i barnen sin medicin

Vanliga och vardagliga situationer där du som förälder på ett enklare sätt lär dig hantera dem och på så sätt kan jobba med dem på ett bättre sätt. Jag minns denna tidning med glädje och den gav mig väldigt mycket som jag tidigare inte var tillräckligt insatt i. Ni blivande föräldrar borde läsa den för att se om den är lika givande för er som den var oss i vår familj.

43 år och gravid. 43 år och snart mamma. 43 år tog det innan jag ska få uppleva det största i livet. 43 år, då är man egentligen är för gammal i mångas ögon. Själv skiter jag i vad folket tycker. Nu står jag där med min stora mage och bara väntar. Pappan har flytt ansvaret. Chockad över beskedet stack han bara. Han hade redan tre barn tidigare och ville inte ha fler och han trodde väl inte att jag skulle kunna bli gravid så sent i livet. 

Nu väntar en ny omställning i livet att bli förälder vid en ganska sen ålder. Jag har dock en stark livskraft och förberett mig väldigt väl med barnvagn, spjälsäng, skötbord, kläder och sist men inte minst en stor portion kärlek som jag ska ge detta nyfödda mirakel. Något som är väldigt efterlängtat.

Vi tittar båda två på detta vackra och nyfödda liv som vi kommer att älska mer än något annat någonsin. Något som däremot skippade var att medverka i föräldragruppen där man får flera praktiska tips inför denna stora omställning att bli förälder.

En stund senare ensam vid datorn sätter jag mig ner och söker. Allt ska tydligen finnas inom föräldrarbalken, punkter om livet som pappa. Stum tittar jag och tar åt mig. Det var mer än jag hade förväntat mig. Där fanns mycket att lära sig. Vårdnad om umgänge och boende, föräldrars förmyndarförvaltning, om barnets namn, om faderoch moderskapet till barn, om god man och förvaltare, om underhållskydet. Punkter och kapitel i all oändlighet och jag förstod det flesta, men många var direkt krångliga.

 När jag stängde av datorn hade jag bestämt mig för en sak. Att leva lyckligt med mamman till vår nyfödde resten av livet. Att drabbas och behöva komma i kontakt med någon av dessa kapitlen i en förövrigt krånglig balk, det ville jag inte.